Ingen föryngring = ett bra val

Jag brukar lägga stor vikt på hur en föryngring och förnyelse måste till för att arbetarrörelsens alla ben ska överleva. Det har jag fortfarande men samtidigt är jag mycket medveten över hur illa ställt det är. Jan Eliasson och Stefan Löfven stod på min lista över tänkbara kandidater. Jan överst av den anledningen att han har den unika förmågan att stå över saker som andra har förmågan att trassla in sig i. Som nummer två hade jag Stefan Löfven, av den anledningen att han är från den fackliga världen. Hans fackliga bakgrund gör inte honom automatiskt till någon lysande politiker men det gör att banden mellan LO och partiet personifieras vilket jag tror är något bra för båda parter. Ibland får man inse vikten av en persons enande kraft och inte bara se till ålder. S är ett så pass stort parti, och att alla 100000 medlemmar ska kunna enas kring en och samma person är inte troligt, vi har inte i partitraditionen att sätta munkavel på våra partikamrater för att vi ska verka 100 % enade. Jag tror valet av Stefan Löfven är ett bra val, självklart det optimala hade väl varit en 35 årig Jan Eliasson från ett LO förbund men ibland får man se vad verkligheten har att erbjuda och i detta prekära läge så tror jag detta är ett bra val. Stefan Löfven har chansen att göra mycket gott för hela arbetarrörelsen.